Tel: 08 - 661 48 59

Historia


Vår historia

Upprop från 1899

Upprop från 1899

Östermalms sjukvårdsförening bildades 1899 efter ett upprop, se bild. I uppropet stod:

”När sjukdom gör sitt inträde i fattiga hem, följes den ofta i spåren av nöd och elände. Ej blott brist på medel utan äfven bristande insigt i sjukskötselns enklaste fordringar förvärrar lidandet och försenar eller rent af omöjliggör helsans återvinnande.”

Initiativtagarna hade inflytande i samhället, god organisationsförmåga och förmåga att skaffa fram de resurser som behövdes för verksamheten.

Föreningen anställde två diakonissor med sjuksköterskeutbildning och hyrde en lägenhet på Valhallavägen. Här fanns ett mottagningsrum, ett sovrum för diakonissorna, förråd för givna gåvor att dela vidare till de fattiga samt ett vardagsrum där även arbetsutskottet höll sina möten. Här lagades även mat för utdelning till de fattiga och sjuka. Under vintertid delades även ved ut. Ända till 1950 togs naturagåvor upp i årsberättelsen.

Ekonomin stöttades 1916 av grosshandlare Molander, som skänkte huvuddelen av sin förmögenhet, varav avkastningen skulle gå till de fem sjukvårdsföreningar som då fanns i Stockholm. Än idag får Östermalms sjukvårdsförening årligen ett stort bidrag från den fond som skapades. Tillsammans med andra donationer samt en god förvaltning av värdeportföljen lades genom åren grunden för den goda ekonomi som är basen för verksamheten. Till en början stöttades föreningen ekonomiskt av de tre församlingarna på Östermalm. Senare ersatte landstinget länge kostnaderna för förbandsmaterial m.m. Numera är föreningen utan ekonomiskt stöd från samhället.

Föreningens verksamhet har ända sedan början varit inriktad på att komplettera med det som saknas i samhällets stöd inom hälsoområdet.

Speciellt under 80-talet utvecklades den allmänna sjuk- och hemvården, vilket ledde till nya prioriteringar i föreningens arbete. Verksamheten utvidgades till att omfatta även personer som inte var medellösa och att täcka upp där den offentliga vården hade brister. Även de som inte är boende men arbetar på Östermalm kan nu bli medlemmar i föreningen. Att se till hela människan och ge en lätt tillgänglig vård med god personalkontinuitet blev viktigt. Man satsade på distriktssköterskor, som har utbildning i hälsofrämjande och förebyggande arbete, vilket kom väl till pass. Man startade kurser, grupper och seminarier.

Under 90-talet och framåt blev det allt tydligare att stress och ensamhet var ökande hälsoproblem i samhället, liksom även följderna av bristande motion och ohälsosamma kostvanor. Sjukvårdsföreningen har här kunnat ligga i frontlinjen utvecklingsmässigt, då beslutsvägarna varit korta och ekonomin varit god. Man har snabbt kunnat omsätta i handling det forskningen kommit fram till, och ta till sig nya metoder.